Förstår verkligen inte var tiden tar vägen... Idag var jag på jobbet för lönesamtal och genomgång av nya datasystem. Jesper var hos farmor och farfar för att jag skulle kunna hänga med utan avbrott. Det kändes konstigt att väcka lillen och köra ner honom i pyjamas till farmor och farfar, innan jag åkte vidare till morgonbilköerna i stan. Det snöade dessutom så det kändes nästan som höst.
Jag ska börja jobba i augusti. Det är med blandade känslor som jag återvänder till arbetslivet. Jag är nog inte funtad som de flesta andra i min ålder, jag skulle helst villja stanna hemma ett år till! Det är nästan lite tabu att säga att man trivs bra med att vara hemmafru/hemmamamma idag. Det är bara det att jag tycker att det är så himla roligt att hänga med lilljeppe nu! Förra året, hans första år (bebistiden som de flesta brukar älska) var han ju mest ett litet knytte med magont och sömnproblem. Detta året går han, springer tom. nu och man kan göra så mycket med ihop med honom! Jag skrattar gott varje dag åt hans små lustigheter. Tycker det är fascinerande att se utvecklingen till en blivande vuxen...
Här är min lille stålis 3 månader
Här (i en annan pyjamas såklart) är han 1 år och 4 månader, så stor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar