Du kallar mig för martyr och jämför mig med hundskit. Trodde inte det om dig, att du var kapabel till att behandla folk så respektlöst. Du har skickat mail till mig med olika påståenden baserat på såna ytliga iaktagelser som vad jag skriver på FB. För att kunna utvärdera en hel personlighet på det sättet som du gjort måste man träffas i verkligheten. Detta har inte vi gjort, därför kan jag med säkerhet säga att du inte alls känner mig.
Du säger att jag överdriver allt och bara berättar min sida av händelser, men vilken människa i världen berättar enbart om motparterns sida i tvister? Tänk till nu och använd hjärnan litegrann… Du gör ju samma sak själv. Du berättar ju själv om hur du ser på saker ur din synvinkel!!!
Du säger att jag tycker så himla synd om mig själv hela tiden… ord (eller liknande ord) jag ALDRIG tagit i min mun. I ditt huvud, i din värld kanske dessa ord existerar, men i den riktiga världen finns de inte!
Du säger att jag gnäller om allt. Nu är vi tillbaka i ditt huvud igen. Vem är det som gnäller om ALLT? Jo, DU!!! Du tom. gnäller över att andra gnäller! Snälla du… sluta vara så arg hela tiden. Det finns roligare saker att spendera tid med.
Jag har i våra diskussioner aldrig yttrat ett elakt ord om dig, men ändå skriver du saker som att jag tycker si och så, att du är en elak person osv. Ingenstans i något brev har jag skrivit något sådant. Jag har sparat alla mail och har därför bevis om du skulle behöva det. Jag har tom. försökt att släta över allt genom att föreslå att vi kan vara överrens om att vi inte är överrens. Jag har även tackat dig för att du bryr dig osv. men bara fått ett ännu mer förvirrat brev tillbaka. Kanske är det ett rop på hjälp från din sida? För tar man fram ren fakta så stämmer inte ett smack av det som du påstår… Du måste lära dig att alla inte tycker likadant och att det är ok att tycka olika! Varför måste jag tycka som du?? Speciellt när det gäller mig själv?
Eftersom du så grundligt utvärderat hela min existens så får väl jag ta och göra det med dig. Det är som om du har två personligheter. Den jag trodde jag kände var sprallig, glad och rolig. Tills jag inte höll med dig om en sak och du skickade mail och spydde galla över mig och min personlighet. Du sa att du försökte hjälpa mig. Ursäkta mig, men en vän, en riktig vän, skriver inte sådana saker som du gjorde ”bara för att hjälpa”. DU har gått till attack mot mig. Jag förstår inte varför DU skulle må så dåligt över detta. Det är JAG som fått ta emot dina åsikter. Att jag sedan inte håller med dig (att jag är djupt deprimerad, att jag helt saknar självförtroende och att jag har fått en jobbig son!!!!) att jag inte håller med dig om dina åsikter om mig, det har gjort dig ännu mer förbannad!
Du måste nog skaffa nya glasögon, igen. Allt du tycker om mig är en bild av ditt eget liv.
Du tycker att jag är som en kackerlacka som vägrar släppa greppet. Först och främst så var du inte tillräckligt rakryggad för att våga ”göra slut” med mig personligen. Du gick bakom ryggen på mig och pratade med alla våra vänner. Vilket resulterade i att jag inte visste att du var så arg och förbannad och därmed inkluderade dig i mina personliga brev till vår gruppmail. Jag ber om ursäkt, jag ska inte upprepa detta igen.
Så för att avsluta det hela. Jag önskar dig ett bra liv och framtid och jag hoppas att jag aldrig mer behöver prata med dig igen!
Hälsningar hundskiten och kackerlackan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar