Idag var det så dags för rutinultraljudet. Det var med lite nervösa steg som Anders och jag klev in i rummet. Jag la mig på britsen, knäppte upp byxorna, gejjamojja smörjdes på magen och så var det bara att sätta igång och stirra på tv-skärmen...
Vad visade sig där?
Jo, en sprattelgubbe/gumma! Vilket röj det var. Det var riktigt häftigt att se. Bebisen sparkade för fullt, boxades, vände och vred sig. Allt syntes så tydligt. Ryggraden, hjärtat, magen, njurarna. Vid ett tillfälle kunde tom. ultraljudsteknikern (heter det så?) räkna tårna på ena foten. Fem fina små tår syntes...
Det var en väluppfostrad liten unge. Den lydde teknikern jättebra. När hon sa att hon skulle kolla ryggraden, då ålade sig bebisen från mage till rygg och det var precis som att bebben stolt visade upp sig!
Dagen för nedkomst blev flyttat en vecka fram. Så nu är det 7 februari som gäller. Det kändes skönt. Så långt bort från jul och nyår som möjligt tack!! :-)
Bebisen ligger i profil med ryggen uppåt och näsan neråt.
Lite som om den ligger på knän och armbågarna.
Huvudet åt höger i bild och ena handen vid näsan.
Men vilken fin bild ni fick, duktig unge det där, det kan man ju tydligt se! Så himla spännande det ska bli att följa utvecklingen, hoppas du orkar skriva mycket här. För jag kanske inte alltid är så bra på att höra av mig när det är fullfartframåt omkring mig, men du ska veta att jag med nöje läser dina små betraktelser. KRAM och stort grattis än en gång!
SvaraRadera