Lyckligt lottad

Jag är så lyckligt lottad. Jag har mina föräldrar och svärföräldrar, min älskade man och framförallt våra två underbara barn!

Ibland känns det som att jag väntar på att nått ska hända. Att någon ska bli sjuk, att någon ska gå bort... Det är ju livets gång och någon gång kommer det ju att ske.

Denna veckan begravs en liten ballerina. För ett år sedan gick en prins bort... Alldeles för tidigt. Föräldrar borde ju igentligen inte överleva sina barn. Även om jag inte varit nära drabbad har jag varit med i hjärtat, läst de drabbades historia, känt med i sorgen. Önskat att det varit på annat sätt så att dessa fina människor sluppigt gå igenom den enorma sorgen...

Jag känner mig verkligen lyckligt lottad och försöker uppskatta allt det bra, underbara man har till låns här i livet. Livet är ju så skört...